Min moster

Camilla, 36 år singel, ensamstående mamma.
Tränar, löping o fotboll.
Kräsen, envis o egen, men snäll o go på alla vis!
Men idag gick mitt tålamod. Som jag skrivit innan så har jag haft en irritationsdag på hög nivå. Vi duka fram kaffe, o allt de där. Sen satte jag mig ner o såg framemot min blåbärspaj, vaniljsås,hallonsås, kladdkaka o saffransmuffins + glass som Camilla hade köpt.
Camilla säger : - Hade du tänkt att vi skulle äta ihjäl oss eller?
Jag säger: - Ne det var ju inte jag som köpte glass o anders o jag säger Du är ju inte tvungen o äta allt.
Camilla säger: - Vad är det i pajen, den känns lite grusig i eftersmaken..
Jag säger: -Ne vadå? Det gör den ju inte
Camilla: - Jo men lite vad har du i?
Sen kommer nästa, Har du andra skålar till Nike o Hugo? Ööö, till vad säger jag
Det finns i köket. Hade du inte skedar till alla?
Jag säger: - Jag vet inte mormor tog fram det, men jag kan hämta.
Milla säger: Har du servetter ?
Jag säger:- Det var ett jävla tjat eller..
Efter vi fikat o bytt julklappar o öppnat o hon sitter här vid datan. Fanns det mer kaffe?
Jag säger: Jo det fanns ju hela kannan om du passat på o drukit medan det vart framt o inte en kvart efter.
Milla: - Kan du inte koka kaffe då?
Jag: - Jag tänker fanimej sätta in dig på ett hem när du blir gammal, nu har du tjatat om allting sen du kom innanför dörren ju! Där hade jag förberett kaffet , hembakat o slitit som bara den med pajen o allt...