Typiskt

Veckan börjar med vackert höstväder, fyra maskiner tvätt och så ska jag börja jobba kl 16. Nu börjar jag bli låg o trött. Jag har lyckats vända dygnet så jag somnar kanske vid 02. Imorgon ska jag upp kl 5 isch. Så då måste jag verkligen däcka kl 22 när jag är hemma. Wish me goodluck. Samtidigt så jobbade jag dag när jag hade sovit 3,5timme...i lördags. Allt går. Människan o kroppen är faktiskt otroligt starka. Vi klarar av så mycket, mycket handlar också om pannben.

Tänk att vi spenderar så mycket tid på jobb, både i tanken och i handling. Jag har lagt så mycket tankekraft på att känna mig okej med allt. Det är mycket i det "accepterandet" att jag accepterar att det är okej. Jag tror att snart sker det något med positiva vibbar. Jag tror också på att om några år kan jag se tillbaka o tänka:  " Det var nog nyttigt för mig, just då" Jag hoppas att väntan o inkännandet har varit värt det. Det måste vara så.

Även om hårt slit sker i tanken så visas det, eller? Jaja... tankelådan fortsätter snart. Glad vecka...

V-I

Ändlöst

Eremiten känns som mig men innerst inne vill jag skrika ut "jag älskar att leva livet" på ett lejoninna sätt. Missförstå mig rätt. Du kan gå in i dig själv o trivas o älska. Men det är skönt att dra sig undan rent tekniskt. Har du funderat på varför du tänker som du gör? Har du blivit lärd att "skärpa dig" eller låter du det komma? Att gå in i hjärtat o tänka: vad längtar jag efter? 

Jag har intalat mig att vara så driven, målmedveten, så jag skapat en press på mig o därför jag sitter här o skapar fram dåligt samvete för ingenting. 

"Du och jag ett vi en kamp en strid

För att vi kunde För att vi borde För att våren kom och allt börja om In i de gröna de vildvuxet sköna In i vårsolen den skymnings blå rodnaden

Du som brand dig fri Du som tämjde alla gränser Du och jag ett vi en kamp en strid Genom natten under stjärnorna För att hösten kom men sig sorgesång För att vi borde För att vi kunde Bortom lag och norm In i ögats sorg

Så sant som rymden är oändlig ska vi gripa varje chans Till ett liv med gränslös kärlek som om rädslan inte fanns Genom nätterna Genom stjärnorna För att våren kom och allt börja om Genom skuggorna Genom lågorna Genom farorna, de ändlösa dagarna Bortom de rimliga, de fattbart synliga Bortom lag och norm in i ögats sorg

Ändlösa dagarna med Cajsa Stina
Höstdagar som denna, grå, regnig då tycker jag om att lyssna på musik med en text som jag kan gräva i.

En dusch hjälper alla! 

Det känns som en frihet...

O mina tankar dövas 😉🤔😅

Energi

Trots höstmörkret
Så fick jag energin påfylld när Åsa o Evelina kom o knackade på. Så kul. Ett roligt dygn hade vi. Vänner är viktigt. Jag sätter mer pris på vänner än något annat.
What about us?

Vi kan stötta varandra, dela känslor men också byta tankegångar. Jag har vänner som är så olika. Vilket jag älskar. Alla är lyhörda. Fina är dom. Jag har kollat upp deras horoskop 😂🤘för att vara på min vakt. Ne, men det är intressant o se vilka personligheter jag har runt mig och hur det kommer sig att jag uppfattar dom olika. Det är dom egentligen inte men det vet dom inte än. 😂 för vi människor har alltid mer gemensamt än vad vi tror. Måste gräva lite djupare bara... jaja. En intressant research jag gjort.

Förövrigt!
Jag blir frustrerad på mig själv. Det är bara jag som lider utav allt jag har inombords. Så mycket som jag behöver leva ut. Jag har fokus på skit ekonomin nu. Kämpar vidare med livet. Varför valde jag detta livet tänker jag ofta? Det måste vara för att utmana livets normer...
Men...det skriver jag om en annan dag
Pusshej

Lite skit

Ja det är tillbaka till skiten. Äldrevården, jag gjorde ett break i 1,5år. Jag kände väl inte direkt för att återgå till det jobbet. Jag fick många nej o ett idag också, på mail. Det tog knäcken på mig för 1,5 vecka sedan och sedan efter o ha försökt i två månader med ett nytt jobb. Samtidigt har jag inget driv längre: "Det här vill jag"

Jag har varit i deprimerad och jag har varit glad. Att leva med mig är en känslostorm. Jag kan inte ens förklara mig själv. Jag måste acceptera mig för den jag är. Istället för att blicka tillbaka, den jag var då, blev i chock och hamna i chock o sorg. Vilket jag nu, tror har "skadat" mig, för många tycker jag är stark. Hur klarade du det då? Det var nog chock och en levnadsinstinkt. Detta fixar jag. Kör på. Detta går. Jag undvek samtalsämnet, jag la mig själv åt sidan och inget var aldrig tillräckligt bra. Ingen var tillräckligt bra för mig.

Så detta har blivit mig nu. Nu när jag känner att jag har landat i mig själv 29år. Med just allt som varit. Inte med det som komma skall.

ag hörde häromdagen " du är så klok och smart" Ja sa jag. Det är inget jag är född till. Det är en personlig utveckling som jag tränat fram. Utmanat mig själv mentalt, träffat människor, bott på olika ställen och har aldrig haft fördomar.

Jag har mött personer i missbruk, sett igenom deras missbruk o den personen dom egentligen är och lyssnat på deras livshistoria. Vi lär mycket genomatt bemöta och lyssna. Det förklarade jag för denna personen. För jag tror det är så det är. Ja jag är klok. Vi alla födds med blanka ark, enligt mig. Det är våran uppgift att fylla i dom, under livets gång. Så fortsätt leva, är tankegången nu. Positiva tankar, lätta tankar - det går bra nu🤘💪