Lite skit

Ja det är tillbaka till skiten. Äldrevården, jag gjorde ett break i 1,5år. Jag kände väl inte direkt för att återgå till det jobbet. Jag fick många nej o ett idag också, på mail. Det tog knäcken på mig för 1,5 vecka sedan och sedan efter o ha försökt i två månader med ett nytt jobb. Samtidigt har jag inget driv längre: "Det här vill jag"

Jag har varit i deprimerad och jag har varit glad. Att leva med mig är en känslostorm. Jag kan inte ens förklara mig själv. Jag måste acceptera mig för den jag är. Istället för att blicka tillbaka, den jag var då, blev i chock och hamna i chock o sorg. Vilket jag nu, tror har "skadat" mig, för många tycker jag är stark. Hur klarade du det då? Det var nog chock och en levnadsinstinkt. Detta fixar jag. Kör på. Detta går. Jag undvek samtalsämnet, jag la mig själv åt sidan och inget var aldrig tillräckligt bra. Ingen var tillräckligt bra för mig.

Så detta har blivit mig nu. Nu när jag känner att jag har landat i mig själv 29år. Med just allt som varit. Inte med det som komma skall.

ag hörde häromdagen " du är så klok och smart" Ja sa jag. Det är inget jag är född till. Det är en personlig utveckling som jag tränat fram. Utmanat mig själv mentalt, träffat människor, bott på olika ställen och har aldrig haft fördomar.

Jag har mött personer i missbruk, sett igenom deras missbruk o den personen dom egentligen är och lyssnat på deras livshistoria. Vi lär mycket genomatt bemöta och lyssna. Det förklarade jag för denna personen. För jag tror det är så det är. Ja jag är klok. Vi alla födds med blanka ark, enligt mig. Det är våran uppgift att fylla i dom, under livets gång. Så fortsätt leva, är tankegången nu. Positiva tankar, lätta tankar - det går bra nu🤘💪