Konstigt hur vi blir påverkade av våra föräldrar min pappa tippar på fotboll, prata fotboll såg på fotboll, lagtränar för damlaget, och har spelat fotboll i sina unga år:

så för mig blev det fotbollskola i 8års ålder.

Skit kul så länge det varade; sen i tonåren kom annat imellan ;-) och vi flyttade.

Desamma med cykel, pappa cykla till jobbet, tränade inför stora lopp som vättern runda som han körde ett antal år. Jag cyklade mycket i samhället jag bodde i när jag var liten och pappa köpte en blå merida cykel till mig. En dag på sommarlovet höll mina föräldrar på i trädgården och ja tjata och ja tjata " kan vi inte göra något?" Jag vill åka till farmor och farfar, Snääälla"

Tillslut blev det strängt nej, åk ut och cykla, lek med mikaela.. osv alla förslag kom.

Då tänkte jag; Jag ska CYKLA till lidköping vilket är 4,5mil när jag var 12år.

Vilket ansiktsuttryck farfar &farmor fick om inte annat mamma och pappa.

Har jag en egen vilja? Nja, hur kan du tro det?