Idag är det nio årsen mamma gick bort i cancer, spridd cancer men som upptäcktes på äggstockarna om jag inte minns fel och sedan tog dom bort allt. Ja sen var det igång, jag önskade att det hade hänt för några årsen. Då hade jag kämpat mer utanför läkarens meriter, yes jag hade gjort.
Samtidigt hade det nog slagit hårdare på mig, det gjorde det då också men då var jag mer psykisk stabil mer målinriktad på något vis. Nu kan jag mer om döden och jobbar med sjuka människor så det hade nog varit jobbigare på det sättet, fast hade ju såklart velat haft några år till med mamma.
Jag tror att hon gick bort i rätt tid för oss alla, nu när jag tänker på det, även fast det varit tufft så har det gjort att jag är den jag är idag. Jag har kämpat mig igenom det och påminns fortfarande av det men det gör vi alla, när vi kommer till sorg dödsfall avsked vak osv...
Jag ser det som livserfarenhet och jag tror det kan komma till mycket bra användning i många situationer, lika bra som mycket annat. Det är samma med olika relationer, miljöer, boställen, jobb, personer, det är det praktiska som gör helheten.
Men tillbaka till Mamma, hon har det bra där hon är nu. Hon är alltid en del av mig.
Jag hade faktiskt glömt av att det var idag.
Tänkte på jobbet " den 15 vad är det då, ne jag tänkte nog på 17 maj"
Tiden läker dina sår, sorgen bleknar skulle jag nog säga för den finns men den är inte så påtaglig som i början. Så det kan jag i alla fall säga, att på något vis så hjälper tiden, du får ju bearbeta och jobba med dig under vägen också. Det får vi göra med allt i livet, livet ska vara krokigt. Det blir mer levande då och mer spännande än att glida på en räkmacka...Hur kul är det? Inget motstånd? Samma som att köra samma sexställning i 30 år på samma ställe, hur kul är det?
aja...nu är jag trött
Nattis o god helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.