går och går

Går och går , kommer aldrig till dörren
det var nog kittys tankar idag tänker jag. När vi begav oss ut på promenad med herr Tobias. 11-1330 då hann vi med en fika på kära kaffebrenneriet, underbart kaffe där påtår kostar 9kr, inget kompispris där eller sverigerabatt.

Fick snabbt kvällsvakt idag efter jag hade gnällt av mig på Tobias om hur synd det är om mig som inte har fast stilling 50% och konstigt nog så funkar detta 10 år senare också. Gnäll, sur och deppig på allt då går allt jomenvisst i lite mothugg och positiva tankar imellanåt.
Jag får den låten " ja det löser sig det gör det alltid, jo det fixar sig tillslut de gör det alltid" Tack petter!

När jag satt på trikken idag så fick jag känslan rädsla, ensamhet och tvekan över att lämna Oslo. Jag är rädd att jag ska ha fastjobb, nära familjen men känna mig ensam pga att alla vänner är utspridda i Sverige. Här är alla vänner med trikk/buss/gå avstånd.
Jag insåg just ikväll hur fantastiska vänner jag har här, hur fina söta som är. Hur mycket jag älskar mina vänner här, Vad dom betyder varje enskilt...
Några tårar föll ner över min kind idag; av glädje att lära känna nya människor i mitt liv som verkligen är riktiga, ärliga, positiva, harmoniska, festliga Finner inte mer ord.

Usch, vilken process detta halvåret är...
som sagt " Det löser sig det gör det alltid, jo det fixar sig det gör det alltid, jo det ordnar sig tillslut"