Mitt humör /pms skyller jag på har varit helt jävligt denna månaden
Nu är det väl bra, men inte helt. Jag är så besviken på mig själv att jag mår såhär. Jag behöver inte må bra, men på jobbet måste jag det och jag är en glad person tack vare att jag jobbar med människor: då mår jag bra. Det underlättar mycket att jag jobbar med detta.
Jag jobbar med min mentala styrka varje dag och det går, jag fick kontakt med en kvinna som jag skrev med på fb för säkert 1år sen om inte mer. Jag hjälpte henne. Hon skrev så fint och kunde känna av mig vart jag är i livet nu och hur jag mådde. Jag fick lite spontan rådgivning. Jag sätter stor pris på det att hon hörde av sig...annars är jag en offentlig person här hemma, blir ju så. På små ställen.
Jag kanske ska träffa Johan till veckan, får se.. han verkar väldigt snäll. Om inte annat kanske en vän. Jag tycker ensamheten nu är jobbig. Ibörjan var den okej men nu ...nu är det jobbigt.
Jag får ju mina kickar imellanåt men sen försvinner de lika snabbt. Men som Pia sa "det kan vara så att du ska gå igenom detta nu för att nå något bättre" Och det är ju sant, är väl en process.. men jag är så trött på det för känns som det varit tillräckligt mycket utmaningar nu ett par år, i omgångar. Fast iof så är livet ingen dans på rosor ändå, med eller utan sällskap...
SAKNAR MINA VÄNNER
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.