Ovanför ytan

Hej till mig själv

Skriver här för mig själv men också för att det känns som att jag pratar med cybervärlden. En terapeut ute i ingenstans. Det är med sorg jag säger att: jag gör absolut ingenting. O jo. Jag tycker det är tråkigt. Samtidigt så vill jag bara vara. Inatt fick jag panikattack, det kommer bara sådär. 

Jag är i en svacka som går upp o ner. 

Så vissa tider på dygnet är det bra. Sedan har jag en positivsyn på livet, iaf så färsöker jag tänka positivt så försöker alltid tänka: att det är bra. Jag äter, sover tryggt, jobbar och har lägenhet, pengar och en bil. Och en hund. Så försöker känna tacksamhet för allt jag har i livet o fått med livet. Jag försöker iaf tänka att jag känner det så, övar, o vissa dagar är bättre än andra. Thats life I guess. 

Mitt nya jobb: what to say? Helt okej. 

För ett par år sen när jag började jobba inom vården så var jag glad o positiv. Jag tog det som det kom allting men nu har det dvalat sen 2015 med känslorna o vad jag tycker o känner o vad jag vill. Jag kör på med jobbet så länge o ska försöka njuta av sommaren. O nej jag vill inte sommarjobba hela livet. Jag tycker jag förtjänar en fast tjänst snart. 

Det är väl efter 30, livet börjar 😂😎😯

 Dejtandet är helt fucked up... det är också något som tär på mig.

Jag inspireras av motiverande kvinnor som står upp för sig själva. Jag inspireras inte av snygga selfies eller av ett make:at face.