Alla har vi en längtan, små som stora saker i livet och just nu är det svårt att få tag i verktygen och just do it. En person som inte har haft kontakt med sitt inre och insett hur fantastiskt vi mår då förstår inte heller hur det är när man är på ytan, ytligheten. När vi rycks med i vardagen och vips så är det fram med bevis. Vart kan du komma? Hur långt vill du nå? som ett jävla lopp du ska springa på så lite tid som möjligt. Nu är det tid för reflektion och en sak är säker jag ska aldrig hamna i något ekorrhjul, om jag gör det så hoppas jag att jag tar mitt förnuft till fånga och inser det efter ett par dagar. Däremot är jag i mitt egna hjul utan att bli påverkad av samhällets faktorer och det är tillräckligt jobbigt att komma ur.
Jag har alltid min käre far och det är jag tacksam över
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.